Från Malmö till Beijing

Det är jag som är den sista tredjedelen av TWEED. Om ni inte har sett mig i butiken så beror det inte (bara) på att jag är lat och låter Monika och Daniel göra allt jobb utan på att jag bor i Kina. I juni kommer jag till Sverige och det blir faktiskt första gången jag sätter min fot i butiken sen vi öppnade. Med lite tur så kanske Monika låter mig sköta kassan också!
Att ställa om från Malmö till Beijing är inte så svårt som man kan tro. Precis som hemma är det ständigt lite halvkaos i trafiken och ibland blir det totalstopp för att någon galen bonde kör på fel sida av motorvägen. Fast sitter man i en trögflytande bilglaciär på Chang’an Avenyn med 13 filer i vardera riktning så inser man att Beijing är något större än Malmö. Men släng upp en Sibylla på Himmelska Fridens, krydda med lite fultaxis och avrunda med ett gäng småländska estetbrudar så blir det precis som Möllan.

Förutom billiga kopior så är kläder kanske inte det första man tänker på när man hör “Kina”. Men med en ekonomi på högvarv har det här med mode blivit något som varje kinesisk man med självaktning bör ägna sig åt. För white collars är det ganska enkelt, det är bara att dra på sig en kostym. Det är förvisso något av en nymodighet. För bara 10-20 år sedan var det ganska ovanligt att kineser klädde sig i kostym av den typ som vi använder i “väst”. Det kinesiska ordet för kostym blir, direktöversatt, väst-kläder.

Vad gäller mode för män så har man en ganska enkel filosofi – ju dyrare desto bättre. Jag antar att Sverige och Kina är ganska lika på det sättet. Fast det finns en västentlig sak som skiljer - män med handväskor. Kinesiska män, särskilt välbärgade sådana, har handväskor. De ser ut som små necessärer och bärs genom att man klämmer den under armen samtidigt som man låter den vila mot sin handflata. Jag är nu inne på mitt tredje år i Kina och jag har fortfarande inte vant mig vid den synen. Daniel säger att han tycker det verkar skitcoolt och att han vill köpen en sådan. Jag vet inte om Malmö är redo för det ännu…

Som konsult och utlänning är det skjorta och slips som gäller på jobbet. Men man har ju vissa pretentioner att se lite stilig ut även utanför jobbet så för några veckor sen åkte jag till den nya supergallerian vid WanDa Square för att kolla in utbudet. Precis som alla andra liknande ställen så har dom det lite fjolligare stuket med Gucci, Versace, Luis Vuitton, Dior osv. men även lite mer reko märken som Burberry, Dunhill, Ben Sherman och Paul & Shark. Tyvärr är de kläderna klart dyrare här än i Sverige så jag tröståt en köttbullsmacka på det skandinaviska caféet istället. Underbart att vara delägare i en grym klädbutik men själv få springa runt i reasortimentet från 2004. I juni, då jävlar!

Framåt Malmö!